Anders Falk - biografi

Snabba fakta

Namn: Bengt Anders Falk
Född: 15 april 1949 i Stockholm
Bor: Villa söder om Stockholm
Familj: Hustrun Britta, dottern Anna och sönerna Martin och John (som bland annat hjälpt till att designa skivomslag och affischer för bandet)
Yrke: Landskapsarkitekt
Personlig höjdpunkt i Adolphson & Falks karriär: "Blinkar blå kommer alltid att vara speciell - den blev helt egen. Den liknade inte något annat. Och den slog igenom med dunder och brak. Allt man kan önska sig. Textmässigt kände jag mig väldigt nöjd när Ifrån var färdigskriven."
Första starka musikupplevelse: "När jag som liten hörde Thomas Funcks trickinspelningar med Kalle Stropp och Grodan Boll på radio. De sångerna gick rakt in i hjärtat som inget annat tidigare gjort."
Det visste du inte: Anders Falk har det något udda intresset trolleri, och är bland annat invald medlem i Svensk Magisk Cirkel.

Barndomen

Redan som mycket liten blev Anders Falk exponerad för musik av alla de slag. Hans far Knut Falk var minst lika musikalisk som Anders Falk själv och behärskade ett flertal instrument, som till exempel piano, gitarr och saxofon. Dessutom kunde han sjunga och tog sig med hjälp av denna talang in på Operaskolan i Stockholm (i samma årskull som Birgit Nilsson). Anders Falks mamma Birgit Falk däremot, kunde enligt Anders Falk själv inte ta en ton rent även om hon uppskattade musik och inte var främmande för att ta en svängom på dansgolvet. Anders Falk var bara två år gammal när tvåbarnsfamiljen Falk drabbades av en tragedi. Knut Falk avled och hustrun Birgit Falk blev änka. Som tur var hade hon sina två söner, Anders och Lars Falk (som för övrigt har gjort flera av de engelska översättningarna av Adolphson-Falks material), samt en stor släkt i Uppsala dit hon flyttade tillsammans med sönerna efter makens bortgång. Birgit Falk hade hela tolv syskon, och Anders Falk och hans bror hade osannolika 33 (!) kusiner på sin mors sida – men inte en enda på sin fars.

Väl i Uppsala där större delen av Anders Falks släkt bodde, flyttade den i sammanhanget lilla familjen Falk in i en tvårummare i stadsdelen Svartbäcken. Anders Falk minns sina första tolv år som ganska fria från musik – det var mer klassiska "pojknöjen" som fotboll, cowboy- och indianlekar och annat som kan roa ett barn i många långa timmar. När de äldre kusinerna "spisade plattor" (som det hette på den tiden) med klassiska artister som Elvis Presley, Cliff Richard och Siw Malmqvist, ryckte Anders Falk mest på axlarna – han tyckte visserligen om vad han hörde men det var inget som väckte några drömmar om att själv bli artist en vacker dag. Snarare hade han blivit avskräckt då han vid åtta års ålder blev satt i pianoskola inom ABF (Arbetarnas Bildningsförbund), eller "pianolära" som det då hette. Anders Falk minns det som oerhört tråkigt och han blev glad när han äntligen fick återgå till att spela fotboll istället. Vad han inte visste då var att han lärt sig något han skulle komma att ha nytta av senare i livet, hur tråkigt det än var vid själva inlärningen: han hade lärt sig läsa noter.

Tonåren

Men – som för så många andra väcktes Anders Falks kärlek till musiken på allvar när han närmade sig tonåren. I samband med att han fick eget rum när familjen flyttade vidare till stadsdelen Luthagen fick han ett tips om det nya, heta radioprogrammet Tio i topp. Som Anders Falk själv uttrycker det: "Jag fastnade i popmusikens garn och har befunnit mig där sedan dess." Anders Falk upplevde – som så många både före och efter honom har gjort då de upptäckt musiken – att en helt ny värld öppnade sig framför honom. I ett års tid tjatade han på sin mor om att få en bandspelare, och han längtade varje dag efter att äntligen få lägga vantarna på denna klenod. Och till slut hände det! Visserligen köpte hans mor den "till familjen", men Anders Falk lade beslag på den omedelbart. Genast började han spela in all musik han tyckte om från radion, precis som så många andra tonåringar under 1960-talet. Anders Falk minns att hans första Tio i topp-favorit var Happy Birthday Sweet Sixteen med Neil Sedaka – men som bekant var 1960-talet till stor del ett visst brittiskt bands era och Anders Falk var inte sen att haka på. Han såg The Beatles i TV-programmet Drop In 1963 och från och med den minuten var det detta band som gällde, tillsammans med de tätt påföljande Rolling Stones, The Kinks och The Who. Dessa band sattes genast på piedestal av Anders Falk, som bortsett från den (på den tiden) revolterande rock’n’rollen inte var så förtjust i dåtidens radioskval. "Tidigt 60-tal innehöll ganska mycket tillrättalagd smörmusik som aldrig fungerade i mina öron” minns Anders Falk.

Tonårskillen Anders Falk hade sparat sin pappas gamla gitarr, men den var hopplös att spela på tyckte han. Därför tog han saken i egna händer och slavade som moppebud på Konsum sommaren 1964 för att kunna inhandla sin allra första elgitarr samt en enligt egen utsago "liten lustig grön gitarrförstärkare – men det var i alla fall ljud i den". Unge herr Falks dröm var dock en Vox AC30, en sådan som The Beatles hade. I Hagströms musikaffär stod en sådan och tronade oåtkomligt till ett alldeles för högt pris till hans stora förtret - "Där gick man och smygvred på knapparna och drömde. Det var inte lika vanligt på den tiden att tonåringar fick provspela gitarrer och förstärkare." Men – Anders Falk gav inte upp för det. Han tränade på gitarrackord och bildade sitt första popband tillsammans med högstadiekompisarna Göran Hökeberg, Lars Hellsten och Bernt Åkerström. Bandet fick det modesta namnet The Human Beings. Tillsammans repade de varje lördag i familjen Hökebergs källare. Familjen bodde i ett stort hus och föräldrarna stod snällt ut med oväsendet. The Human Beings lärde sig nya sånger hela tiden men vågade inte riktigt ta steget att ställa sig på en scen. Men fantasierna om stora framgångar lämnade inte de unga männens sinnen.

Redan i 15-årsåldern började Anders Falk skriva egna sånger och han minns att närstående lyssnade och gav beröm. Han kände att han så smått började få en identitet som låtskrivare. Artisten Donovan kom till Uppsala Universitets aula 1966 och Anders Falk var givetvis på plats. Där kände han att Donovan fyllde hans törstande, groende singer/songwriter-själ. För Anders Falk var det fascinerande att se att man med framgång kunde vara ensam sångare med gitarr, och detta gav honom ännu en insikt; detta var betydligt mer åtkomligt än popbandets dyra utrustning. Så Anders Falk kastade sig in i ett nytt sommarjobb, denna gång för att tjäna pengar till en akustisk gitarr och ett munspelsställ att hänga runt halsen.

Så kom då dagen när det var dags för Anders Falk att framträda offentligt. Detta skedde på gymnasiet där han nervöst men bestämt för första gångerna spelade på scen inför publik – och fick smak på det trots nervositeten. Samtidigt trädde en ny idol fram för Anders Falk bredvid Donovan: denne nye idol hette Bob Dylan och han var inte rädd för att säga sin mening offentligt. När Anders Falk tog studenten under det turbulenta året 1968 fick han en bok med Dylans samlade sånger i present. Vid en genomläsning av texterna blev han otroligt imponerad då de kändes ännu mer fantastiska än när han hört dem sjungas av den store amerikanske vispoeten.

Som Anders Falk minns det utvecklades såväl pop- som rockmusiken i lagom tempo för honom och hans tonårskamrater på 1960-talet. "Man hann med. Man hörde det mesta. Efter brittbanden kom hela amerikanska västkustvågen med The Byrds först ut."

Lumpen - ett betydelsefullt möte

Våren 1968 var det dags för Anders Falk att göra lumpen. Han hamnade som signalist på FRA (Försvarets Radioanstalt). Men för Anders Falk fanns inte alternativet att lämna gitarren hemma bara för att han skulle göra militärtjänst. Självklart fanns den med i bagaget och det klingade vackert i kasernernas stenkorridorer när Anders Falk plinkade på sitt instrument mellan sina åtaganden som signalist. Bland killarna på luckan fanns många som var intresserade av musik, men en av dem skilde ut sig från mängden. Det var en annan rekryt från Uppsala som hette Tomas Adolphson. Året var 1968 och utan att någon visste det vilade en bit svensk musikhistoria redan i sin linda.

"Tomas visade sig ha samma musiktycke som jag och hade hunnit ungefär lika långt i sin musikaliska utveckling.” minns Anders Falk. ”Han lade stämmor på mina Dylan, Donovan- och Beatlescovers. Det lät bra! Det tyckte även de övriga inneboenden på logementen. Vi spelade och sjöng så gott som varje dag och började snart skriva sånger ihop."

I början av 1969 blev duon förflyttade till Eksjö i Småland och fick bo i en egen lägenhet i stan. Snabbt förvandlades den till en visserligen enkel men ändå fungerande demoinspelningsstudio. Anders Falks och Tomas Adolphsons lägenhets- och lumparkompis Uffe Eriksson blev inspelningstekniker och som grädde på moset bandets fotograf. "Några av hans bilder finns faktiskt med i boxen 101010" nämner Anders Falk. De stora inspirationskällorna under denna tid i Eksjö var Beatles vita album och Simon and Garfunkels platta Bookends. När gänget muckade från lumpen var det inte bara med militärtjänsten komplett utan även med 14 egna inspelade sånger i bagaget. Dessa sånger blev inträdesbiljetten till musikindustrin i Stockholm.

Läs mer om Adolphson & Falks historia!

Universitet och språkbyte

Anders Falk tänkte dock inte luta sig tillbaka mot enbart en musikkarriär. Efter lumpen började han på landskapsarkitektutbildningen i Lund, men pluggandet drog honom givetvis inte bort från musiken helt och hållet. Han anslöt sig till studentkårsorkestern med det märkliga (nedärvda) namnet "Spenkopparna" och tillsammans spelade denna ensemble in en vinylsingel med Anders Falks komposition "Mamma Rag" som A-sida. Under den här perioden lyssnade Anders Falk mycket på musik som han fortfarande känner starkt för; det var Crosby, Stills and Nash, Joni Mitchell, Neil Young, Paul Simon, Leonard Cohen, The Band och inte minst Jimi Hendrix. "Jag kan fortfarande förundras över vilken stark period 1965-75 var musikaliskt" minns Anders Falk. Förutom ovanstående var Bruce Springsteen en stor hjälte för honom och för att nämna några ytterligare musiker som betytt mycket vill han gärna få med Led Zeppelin, Pink Floyd, Elton John, Eric Clapton, Janis Joplin, Tom Waits och Van Morrison. Naturligtvis tillsammans med många, många fler. Dessa starka, personliga artister ligger fortfarande Anders Falk varmt om hjärtat och han säger själv att de än idag betyder mycket för honom.

I början av 1970-talet började Anders Falk även bli intresserad av svensk musik – med svenska texter. "Under den tidiga 1960-tals-eran hade det funnits svenska band som härmade de engelska grupperna men aldrig var lika bra", tycker han. Det enda stora undantaget enligt honom själv var Cornelis Vreeswijk. Men på 1970-talet kom Hoola Bandoola Band som Anders Falk uppskattade mycket och han fann också glädje i att lyssna på till exempel Pugh Rogefeldt, Ola Magnell, Nynningen och Nationalteatern. "Jag blev extremt imponerad av Ulf Lundell när han släppte albumen Nådens år och Ripp Rapp som jag fortfarande tycker är ett par av hans allra bästa", säger han.

 

Biografi sammanställd av Anna Gummerus.
Stort tack till Anders Falk för materialet.

Senast uppdaterad 12:12 8/1 2011.